Striden om hygienen – miljarder på spel
År 1993 lanserade Dyson den första påslösa dammsugaren på marknaden. Genast började de etablerade tillverkarna motarbeta detta med näbbar och klor. Det var logiskt, för bara på Dysons hemmamarknad Storbritannien inbringade dammsugarpåsar på den tiden mer än 100 miljoner euro per år. Senare beklagade en företagsledare från Hoover att han inte hade köpt in den nya tekniken redan från början.
När Dyson introducerade sina Airblade-handtorkar som ett svar på de dyra, miljöbelastande pappershanddukarna utbröt en likartad strid kring de offentliga toaletterna. De senaste siffrorna visar att producenter av pappershanddukar under perioden 2012 till 2020 går miste om mer än 800 miljoner dollar i intäkter på grund av försäljningen av elektriska handtorkar. Även de som kallar sig oberoende distributörer av både handtorkar och papperslösningar drar snabbt in fem gånger mer på försäljningen av papper och försöker därför övertyga kunden att välja dyrt och ohållbart papper genom att ifrågasätta Dyson-apparaternas hygien.
Dysons mikrobiologiska testlabb där Airblade-tekniken testas för att garantera att dessa handtorkar är lika hygieniska som pappershanddukar.
European Tissue Symposium (ETS) är en grupp i Bryssel som tillvaratar pappershandduksindustrins intressen, där bland andra pappersgiganten Kimberly-Clark och SCA ingår. Deras uppgift är bland annat att begränsa de intäktsförluster som uppstår på grund av den nya tekniken, enligt Dyson genom att sprida information som ger företaget dåligt rykte.
2017 publicerades en detaljerad plan på ETS webbplats som redogjorde för hur – med hjälp av en vida spridd publicitetskampanj – elektriska handtorkar skulle angripas. Kampanjen är dock, enligt Dyson, baserad på missvisande vetenskaplig forskning som utifrån felaktiga slutsatser försöker skrämma människor.
Studien, som var inriktad på spridningen av antibiotikaresistenta mikrober, genomfördes på uppdrag av universitetet i Leeds på toaletterna på tre sjukhus i Frankrike, Italien och Storbritannien. Den ansvarige forskaren uppmanades att inte publicera några resultat utan ett uttryckligt godkännande från ETS. Det påpekades också att ETS hade sista ordet när det gällde hur resultaten lades fram för de sjukhus som deltog.
Resultaten av den här studien visade att det inte går att dra någon entydig slutsats om skillnaden i hygien mellan användning av pappershanddukar och jethandtorkar. Ändå är det budskap som förmedlas via media att papper är mer hygieniskt samtidigt som det sprids felaktig information om handtorkarnas hygien.
ETS har sedan 2008 finansierat och publicerat forskning. 2015 fick en forskare vid University of Westminster betalt av ETS. Under experimenten smittade forskaren på konstgjord väg ned handskar med mikrober för att genast sätta händerna – utan att tvätta dem – i handtorken och låta den blåsa iväg bakterierna. Men Airblade-handtorkar renar luften genom ett HEPA-filter innan den hamnar på händerna.
Utifrån det experimentet drog forskaren slutsatsen att pappershanddukar är mer hygieniska. Därefter ska ETS ha betalat PR-byrån Duo Media i Bryssel mer än 100 000 euro för att sprida slutsatserna utan att berätta om de metoder som använts.
Pappersindustrin bidrar i hög grad till jordens uppvärmning och pappershanddukar ger enorma mängder avfall. Med tanke på att de oftast inte kan återvinnas slutar de, och deras förpackningar och sopsäckarna de hamnar i, ofta på soptippen eller i en förbränningsugn.
Det genomsnittliga koldioxidutsläppet per torkning är upp till fem gånger lägre för Airblade-handtorkar än för pappershanddukar. (Källa: Carbon Trust, Technavio)
Carbon Trusts beräkningar visar att Dysons Airblade-handtorkar avger upp till 80 procent mindre koldioxid per torktillfälle än pappershanddukar. Andra elektiska lufthandtorkar uppvisar jämförbara mängder minskad koldioxid. Men ETS fortsätter finansiera och publicera forskning som påstår att pappershanddukar är mer hygieniska än den nya tekniken, vilket gör att vissa företag vägrar övergå till det hållbarare alternativet. I Sverige till exempel används fortfarande ungefär 13 miljarder pappershanddukar årligen, som därefter kastas bort.
Konsumenter och företag blir dock allt mer medvetna om vikten av hållbarhet. Det tar sig uttryck genom aktionsgrupper som bekämpar engångsmuggar och plastpåsar. Stora företag som Ikea har satt upp ambitiösa målsättningar om nollavfall. I det perspektivet verkar idén om att kasta ett par pappershanddukar varje gång händerna ska tvättas föråldrad.
När det gäller dammsugarmarknaden producerar alla stora tillverkare nu påslösa modeller – till och med Miele, kanske den starkaste förespråkaren för dammsugarpåsen.
Dyson menar att det skulle vara uppfriskande att få ägna sig åt de möjligheter den nya tekniken erbjuder för att lösa problemen inom handtorkssektorn, i stället för felaktig forskning som vill hålla kvar konsumenten vid en föråldrad och förorenande produkt.
