23948sdkhjf

"Städare får oförtjänt lite uppmärksamhet"

På Karolinska Universitetssjukhuset i Solna, ett av sjukhusen i coronapandemins centrum i Sverige, har Anna Boström lett den 130 personer starka städpersonalen under en krävande period.

Minns du när det började?

– Jag vet att jag och mina gruppchefer pratade om smittan i mitten av januari. Vi konstaterade då att det inte var en fråga om utan när viruset skulle komma och i vilken omfattning. Hur ska vi skydda oss och vad betyder det? Vi har ju ett arbetsmiljöansvar för våra medarbetare, säger Anna Boström, chef för Site Soft på Karolinska sjukhuset.

Hon lyfter fram sjukhusets enhet för vårdhygien som ett stort stöd, liksom den så kallade vårdgivarguiden på nätet, som uppdateras löpande. Vilken typ av skyddsutrustning som ska användas har förändrats över tid. I början gällde försiktighetsprincipen med full utrustning.

– I slutet av mars var det intensivt med uppdateringar och nya instruktioner. Man hann precis kommunicera ut en sak och sedan kom en detaljuppdatering som måste korrigeras. Då fick man dra hela processen på nytt till alla.

Anna Boström

Gör: Chef för Site Soft, Karolinska Universitetssjukhuset i Solna

Ålder: 34

Familj: Gift, två barn

Karriär: Började som timanställd lokalvårdare på Akademiska Sjukhuset i Uppsala 2006. Har sedan dess jobbat med arbetsplatsservice. Började på Coor och Karolinska Universitetssjukhuset 2015.

Coors cirka 130 lokalvårdare jobbar i skift och det är en stor apparat att nå alla med information under ett skift.

– Vi brukar dela in personalen efter kontinuerlig lokalvård och periodisk lokalvård. Den förstnämnda görs varje dag och personalen går i princip till samma vårdenheter och utför samma städning. Periodisk lokalvård, som skurning och höghöjdsstädning, görs inte lika ofta. Sedan har vi de som jobbar med avrop, till exempel när en patient lämnar sin vårdplats och den ska rengöras för en ny patient. De hade mest rutin på smittstädning innan corona slog till, men all personal klarar att möta detta.

Brist på skyddsutrustning har varit en het fråga, hur har det sett ut hos er?

– Vi hamnade aldrig i en situation där vi stod utan, men det fanns en rädsla i och med att man rapporterade så mycket i media. Vi följde väldigt noga vårt lager, som inte är särskilt stort – det är inte så vi har jobbat – för att ha framförhållning. En väldigt tydlig riktlinje till vår personal var att om du inte har den utrustning som behövs, så går du inte in och jobbar. Du får inte utsätta dig för risken att bli smittad.

Hur många har blivit sjuka i covid-19?

– Ingen i arbetet som jag vet hittills, men vi har ju sjukfrånvaro.

Har du vant dig vid den här situationen nu?

– Det har ju normaliserat sig. Vi vet vilka riktlinjer som gäller för att skydda sig till exempel. Vi har ställt in oss på att detta kommer att vara en del av vår vardag och att corona är en av de smittor vi kommer att möta även framöver.

Stor organisation

På Karolinska Universitetssjukhuset i Solna jobbar cirka 450 Coor-anställda. Anna är chef för Site Soft, som innefattar lokalvård, reception, helpdesk, kaffe, vending, konferens och kommersiella lokaler. I Coors leverans ingår även Site Hard, fastighetsservice och Site Logistik, materialförsörjning och avfallshantering.

– Det är en styrka att vi är så många. Under pandemin har vi samlats varje dag för att jämföra information och skapa en gemensam lägesbild som vi kan förmedla ut i våra respektive organisationer, säger Anna Boström.

Har någon i personalen varit så orolig att de inte har velat jobba?

– I början fanns det oro, när de första patienterna kom in. Men vi har samtalat och informerat och då har det gått bra. Det har varit viktigt att informera om skyddsutrustningens funktion. Vilken som skyddar mig själv och vilken jag har för att skydda min omgivning. Handskar används till exempel för att inte sprida smitta vidare från bland annat toaletten. När uppgiften är klar tar man av dem. Corona är en droppsmitta och då tar jag på ett stänkresistent munskydd och glasögon eller visir och ett plastförkläde. Då är jag skyddad från smitta. Den basala hygienen är alltid viktig på ett sjukhus.

Anna Boström har åkt kollektivt till jobbet varje dag, ända sedan pandemin bröt ut.

– Vid något tillfälle sa vi faktiskt att sjukhuset är säkraste stället att vara på. Här vet man var smittan finns. På bussen har jag ingen aning om vad som händer. Men vi kan varken städa, arbetsleda eller informera hemifrån. Vi måste vara här. Många av oss måste åka kollektivt och det är fantastiskt att det har fungerat så bra som det har gjort. Man är tacksam för allas bidrag utanför sjukhuset.

Hur städar man på sjukhuset under pandemin?

– Det är inte så stor skillnad mot annars. Viktigt har varit att hålla oss uppdaterade om just coronaviruset. Vilka desinfektionsmedel fungerar till exempel och vilka är de kritiska riskpunkterna, alla tagytor. Det är där mycket smittspridning kan ske, i den indirekta kontakten utöver hur man skyddar sig.

– Vi torkar hissknappar, handtag, kranar och tvåldispensrar. När vårdpersonalen sedan använder handdesinfektionsdispensern är den ren och smittfri. Alla som jobbar här kan basala hygienrutiner och gör alla rätt så blir inte de kritiska riskpunkterna ett problem.

Anna konstaterar att det har gått åt lite mer desinfektionsmedel och tvål. Fler patienter ökar naturligtvis åtgången. Eftersom städarna använder mer skyddsutrustning, vilket kräver mer tid, fick vissa uppdrag omfördelas för att minska belastningen.

– Det kom vi fram till vid riskbedömningen. Vi ville vara säkra på att det fanns tid att göra rätt.

Vi har ingen specifik personal som jobbar enbart i allmänna utrymmen. Alla har en mix i olika delar av sjukhuset för att kunna jobba heltid. Då behöver vi inte ha deltidsanställda, vilket är fantastiskt bra. Men vi såg den här risken och valde att strukturera om en del av objekten för att ge mer tid på covid-avdelningarna, säger Anna.

Vad var svårast under den första perioden?

– Det var inget som kändes omöjligt eller svårt, men så mycket hände samtidigt. Dels var det så många sjuka, dels signalerades om materialbrist. Dessutom ändrades instruktionerna. Då skulle man också möta den oro som uppstår för att personalen följer nyhetsflödet. Om man läser i Aftonbladet att det är brist på skyddsutrustning och så kommer en ny instruktion som säger att jag som anställd inte ska ha andningsskydd utan munskydd. Då kan det bli helt fel.

Uppdateringen av skyddsrutinerna hade ingenting att göra med att det kanske skulle bli brist på skyddsmaterial, förklarar Anna Boström.

– Det är två helt olika saker. Reglerna för skydd gäller i förhållande till smittan och ändrades när vi lärde oss mer om den, som att det räcker med visir och munskydd.

– I vår interna corona-stab har vi haft nära kontakt och information som vi delat, där har jag sedan tagit vidare till våra tre gruppchefer och sex gruppledare inom lokalvård. De har varit de stora hjältarna i att nå ut med all information till alla medarbetare.

Kommunikation sker på flera sätt, via e-post, chatt-app och möten. Alla har en smartphone.

– Vi delar också chatt-samtalen så att om du och din gruppledare har pratat om något kan det gå ut till övriga.

Vilka är de viktigaste lärdomarna från den här perioden?

– Att vi bör ha tätare uppdateringar när det gäller olika smittor. Vi har också pratat om hur man säkerställer att alla får rätt information när de börjar här. Det är så viktigt att man kan gå ut och jobba säkert.

Hur säkerställer ni det?

– Vi har ett omfattande introduktionsprogram, men en väldigt viktig parameter är basal hygien. Den utbildningen har vi som e-learning. Dessutom har vi samgång, minst en vecka om du är helt ny. Efter det finns möjlighet att kontakta en kollega eller en chef om man är osäker på något.

Vad har du lärt dig om du själv under pandemin?

– Att jag tycker det är roligt att jobba på sjukhus. Det visste jag väl redan, men en sådan här situation bekräftar det. Du känner verkligen att du är på en plats där professionen betyder väldigt mycket.

Hur har du uppfattat det som har hänt i övriga samhället under pandemin?

– Det har känts som att man läser informationen annorlunda när man är på insidan. Det är inte en nyhet för oss på samma sätt för någon som aldrig har befunnit sig i sjukhusvärlden. Vi är vana att konfronteras med olika smittor, även om den här är exceptionell.

Anna vill lyfta fram alla medarbetare som har gjort ett väldigt bra jobb, även om man har varit orolig och rädd. De har tagit till sig kunskaper om risker och hur de kan minimeras och gått ut och jobbat. De har haft respekt för situationen och med tiden blivit mindre rädda och säkrare.

– Jag tycker det är beundransvärt. De har varit helt fantastiska. Jag blir rörd när jag tänker på vilken insats de har gjort. De förtjänar alla rosor, de är superhjältar där ute.

Hon konstaterar att smittämnen och handhygien har blivit ämnen som vi alla pratar om och även vissa funktioners roll i samhället.

– Jag kan tycka att städare får oförtjänt lite uppmärksamhet trots det viktiga jobb de utför. Det spelar roll om det är städat – på ett sjukhus lika väl som på ett kontor. Det kan bli väldigt fel om städningen inte görs på rätt sätt.

Däremot tvivlar hon på att vi har fostrat en hel generation med bacillskräck på grund av allt tjat om virus, handtvätt och avstånd.

– Vårt minne är så kort. Men jag hoppas vissa saker stannar kvar, som en god handhygien och att stanna hemma när man är sjuk. Det är tufft eftersom det kan kosta individen väldigt mycket i lön, men jag tror det lönar sig i längden. Du blir frisk snabbare och dina arbetskamrater slipper bli sjuka.

Kommentera en artikel
Meddela redaktionen
Utvalda artiklar

Sänd till en kollega

0.08