Det är ett kompakt mörker utomhus. Jag sitter i soffan i vardagsrummet med en lysande skärm framför mig. När jag tittar upp inser jag att det är precis lika mörkt inomhus som utomhus. Alla andra i familjen har gått och lagt sig för länge sedan.
Lamporna är släckta och jag är ensam vaken i tystnaden. När jag smyger in i köket för att ta ett glas vatten ser jag att klockan visar 01.17 med anklagande röda siffror. Jag vet att jag borde gått och lagt mig för länge sedan men ändå tänker jag ”bara lite till” och kryper upp i soffan igen.