SIV bättre än nya städstandarden för sjukhus
Var tionde patient i svensk sjukvård smittas med en vårdrelaterad infektion och årligen dör 1 500.
Enligt en rapport från OECD från 2016 är det betydligt mindre kostsamt att införa ett systematiskt förebyggande arbetssätt i form av bättre städning, än att behandla patienter för sjukdomar de fått på sjukhuset.
Nu har vi i Sverige en alldeles ny standard för sjukhusstädning, SS 8760014, som både systematiserar städningen och bygger på ATP-mätningar av hygienkritiska ytor. Det är ett stort framsteg.
Men standarden imponerar inte på alla.
Ingrid Karlsson, lokalvårdsutvecklare i Västra Götalandsregionen, säger:
– Den nya standarden ställer färre krav än de vi har i våra riktlinjer, som bygger på SIV-dokumentet. Vi kräver högre städfrekvens och har strängare krav på kontrollerna. I rum som är större än 15 kvadratmeter tillåter standarden fler ansamlingar av smuts per kvadratmeter, än den förra standarden gjorde.
Ingrid Karlsson säger att de i VG-regionen är besvikna på standarden och att även Dansk hygienstandard ställer högre krav.
Hygiensjuksköterskan Kerstin Möller på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg håller med.
– Den nya svenska standarden är inte lika detaljerad som Dansk hygienstandard. Man måste dessutom vara medveten om att den anger kritiska punkter i patientrummen, men inte fullt ut tar hänsyn till vilken typ av patienter som vårdas i rummen eller vem som utför städningen.
Hon framhåller att det alltid är verksamheterna, det vill säga avdelningarna, som har ansvaret för den patientnära städningen, oavsett vem som utför den.
Idag kan ansvaret bli extra otydligt eftersom den patientnära städningen antingen kan utföras av regionserviceanställda lokalvårdare eller servicevärdar; eller av avdelningarnas undersköterskor eller vårdbiträden.
– Vid de kontroller som standarden föreskriver måste ju alla områden oavsett personalkategori vara representerade. För att kontroll av städkvalitet ska bli meningsfull är det viktigt att verksamhetens linjechef är delaktig, särskilt med tanke på att det är där det yttersta ansvaret ligger.
Kerstin Möller poängterar också att tagställena, det vill säga de punkter i ett patientrum som standarden anser vara hygienkritiska, inte alltid är samma i de olika verksamheterna.
– Tagställena kan ju variera oerhört mycket från verksamhet till verksamhet. På en geriatrisk avdelning tar patienterna på betydligt fler och ofta helt andra ställen än på en avdelning med yngre människor. Och på vissa avdelningar är patienterna orörliga och tar nästan ingenstans.
FAKTA:
SIV, Städning i Vårdlokaler:
Vägledande dokument från 2012 med vårdhygieniska råd för städning i vårdlokaler. Sammanställt av en arbetsgrupp i Svensk förening för vårdhygien, SFVH, samt en städcontroller, en kemikaliecontroller och en livsmedelsmikrobiolog.
Dansk hygienstandard, DS 2451-10:
Specifikt utvecklad för städning av vårdmiljöer. Utgår till viss del från Insta 800, men har krav på att objektiva och vetenskapliga metoder ska komplettera de okulära kontrollerna av hygienkritiska punkter. Exempelvis ATP-mätningar.