Krönika: Städbranschen är som en bal på slottet
Det finns få branscher på den svenska arbetsmarknaden som det händer lika mycket i som städbranschen. För en politisk nörd är det ett område med mer spänning än valfri film med Tom Cruise. I februari började jag arbeta som Näringspolitisk expert för Almega Serviceföretagen. Men när jag blev uppmanad att söka tjänsten kände jag tveksamhet. Varför skulle jag jobba för städbranschen? Det kändes som en rätt trist tillvaro. Visst, RUT är en intressant fråga och arbetsmarknadspolitik är aktuellt med tanke på ekonomin. Men det måste ju finnas roligare jobb än i städbranschen?
Sedan började jag kolla upp vilka frågor min företrädare har jobbat med. För varje googling jag gjorde blev jag mer och mer intresserad. Jag insåg vilken bredd det fanns. Till att börja med är Serviceföretagens medlemmar avgörande för att Sverige ska lyckas med integrationen. Nästan två tredjedelar av branschens anställda kommer från ett annat land än Sverige och en tredjedel av alla nyanlända kvinnor i utsatta områden arbetar inom städning eller hemservice. Om alla branscher hade varit som städbranschen hade vi inte haft några integrationsproblem. Branschen löser även många andra problem vi har på arbetsmarknaden. Städare är ett av de yrken som bryter långtidsarbetslöshet. Mer än 40 procent av nyrekryteringar kommer direkt från arbetslöshet. Få branscher har möjligheten att erbjuda jobb med relativt låg tröskel. Det är helt avgörande att städbranschen mår bra om vi vill kunna sluta vara ett land med Sydeuropeiska arbetslöshetssiffror.
Om alla branscher hade varit som städbranschen hade vi inte haft några integrationsproblem.
Att städbranschen både är en brytare av arbetslöshet och en nyckel till integration var saker jag hade kunnat lista ut relativt fort. Men en fråga jag inte tidigare hade hört om fångade min uppmärksamhet. Jag gillar ideologi och principer. Sörjan som Samhall innebär är fylld med ideologiska problem för en idealistisk 25-åring. Att staten går in och dopar ett statligt städföretag är obegripligt. Samhall vinner stora upphandlingar genom att underprissätta. Detta samtidigt som man beklagar sig till staten att man behöver tillskott på en miljard för att kunna upprätthålla sin verksamhet. Det är en fullständigt orimlig situation. Detta hade möjligen varit okej om man faktiskt hade fullgjort sitt uppdrag att ge utvecklande och anpassade jobb till personer med funktionsnedsättning. Men inte ens det lyckas de med.
Under månaden jag har arbetat på Serviceföretagen har jag insett att jag i början hade helt fel. Städbranschen är som en bal på slottet, inte dötrist eller långtråkig utan alldeles, alldeles underbar. Integration, arbetskraftsinvandring, kompetensförsörjning, Samhall, arbetslivskriminalitet och schyssta marknadsvillkor för företag. Omställningen från studentlivet till att gå upp 06:00 på morgonen och åka till jobbet kunde inte ha varit mer inspirerande.
Analys och ställningstagande är skribentens.
