23948sdkhjf

Krönika: Det behövs andra aktörer än Samhall för att skapa hållbara jobb åt personer med funktionsnedsättningar

Mikael Klein, Ansvarig verksamhetsstrategisk utveckling på WiljaGruppen, om att många fler arbetsgivare behöver ta steget och öppna sina dörrar för att anställa personer med funktionsnedsättningar. 

Känner du någon person med funktionsnedsättning? Har du själv eller någon i din familj en funktionsnedsättning? Då är du inte särskilt unik. Ungefär hälften av Sveriges befolkning har själva eller någon i sin omedelbara närhet som lever med en funktionsnedsättning som påverkar det vardagliga livet. Så många som en tiondel av alla i arbetsför ålder har en funktionsnedsättning som också påverkar arbetsförmågan och möjligheten att få ett jobb. Vi pratar då om cirka en halv miljon personer i Sverige, drygt hälften av dem har ett jobb och därmed en egen försörjning. Det stora flertalet av dem som saknar ett jobb, menar själva att de skulle kunna arbeta om förutsättningarna var anpassade efter deras behov. De individuella behoven är väldigt varierande beroende på vilken funktionsnedsättning man har, men såklart också på vilka intressen och färdigheter man har kunnat utveckla.

I Sverige har vi en osund tradition av storskaliga och industriella lösningar på olika samhällsutmaningar. Inom funktionshinderspolitiken och även inom arbetsmarknadspolitiken skapar vi gärna särlösningar, kanske i en missriktad omsorg om att ”skydda” människor som har svårare än andra att hävda sig av egen kraft. Problemet med särlösningar är att de inte bidrar till en verklig inkludering. Storskaliga lösningar saknar förutsättningar att se den enskilde individen. Vi behöver inte backa alltför långt tillbaka i historien, då vi i Sverige trodde att vi bäst tog hand om personer med funktionsnedsättningar på slutna anstalter.

- Vad kan du inte göra? Det är den första frågan många med funktionsnedsättning har fått på arbetsförmedlingen. Inte en särskilt bra utgångspunkt när en person ska hitta sin väg till ett jobb. Inom WiljaGruppen stöttar vi främst personer som är beviljade daglig verksamhet av sin kommun, en insats man kan få om man bedöms inte kunna stå till arbetsmarknadens förfogande. De personer vi möter har själva en vilja att jobba och vårt uppdrag blir att hitta varje persons egna förmågor och resurser för att så fort som möjligt komma ut på en vanlig arbetsplats för att där kunna utvecklas och stärka sin arbetsförmåga.

Vi samarbetar med hundratals arbetsgivare som är villiga att ta emot våra deltagare med målet att det ska leda till en anställning. Mina kollegor, de erfarna och engagerade arbetskonsulenter som stöttar våra deltagare, finns också med på arbetsplatsen för att stötta arbetsgivare att få själva arbetsuppgifterna att fungera i varje unik situation. Ofta får arbetskonsulenterna också en viktig roll i att se till att olika stödinsatser från arbetsförmedlingen eller andra myndigheter fungerar. Många av våra deltagare når också slutligen sin dröm om ett betalt arbete, ofta med lönebidrag. För den som under många år levt utan en egen inkomst är den första riktiga lönen oskattbar på många olika sätt. Det ger förutsättningar för ökat självbestämmande och oberoende, det ger en stärkt självkänsla och ett socialt sammanhang, ett ökat livsvärde. Ett stort antal av de vi stöttar utrycker att just den sociala miljön är viktig, med riktiga jobbarkompisar och att ingå i det ordinarie arbetslivet, är en viktig del.

Det finns idag drygt 200.000 personer som fortfarande väntar på den chansen. Många fler arbetsgivare behöver ta steget och öppna sina dörrar för att fler ska få just den chansen. Politiken och arbetsförmedlingen behöver utveckla bättre stöd för att få fler arbetsgivare att våga - och att faktiskt kunna – bereda plats för fler. Framtiden ligger inte i att särlösningar som Samhall växlar upp sina drygt 20. 000 anställda. Framtiden ligger i att fler arbetsgivare, såväl privata som offentliga, kan bereda plats inom det ordinarie arbetslivet. Bara på det viset kan vi få en verklig inkludering och ett socialt hållbart arbetsliv. Här kanske även städ- och servicebranschen har en utmaning att ta en större del av samhällsansvaret för att åstadkomma ett inkluderande arbetsliv? Kanske rentav ta på sig ledartröjan och utmana andra aktörer på arbetsmarknaden?

Mikael Klein, Ansvarig verksamhetsstrategisk utveckling på WiljaGruppen,

Kommentera en artikel
Utvalda artiklar

Nyhetsbrev

Sänd till en kollega

0.078